Nu är det jul igen!

Tänk vad tiden går, nu är det redan adventstid och vi börjar allt mer rikta in oss på julfirandet. Frågor av praktisk art kommer över oss. Var ska vi fira Julafton, hos mormor och morfar eller hos farfar och farmor? Vilka julklappar ska vi köpa? Vilken mat och vilka kakor och godis ska vi göra? Behöver vi köpa oss några nya kläder? Ska vi ha en vanlig gran eller en plastgran i år? Vilka gardiner ska hängas upp och vilka bonader ska få plats på väggarna? Har vi tillräckligt med julgransdekorationer eller måste vi köpa hem mera glitter och ljus?

För många är det här självklart. Naturligtvis ska vi göra precis som förra året. Så här har vi alltid gjort och det kommer vi att göra även i år. Traditionen är stark bland oss. Barnen vill ha det som man alltid har haft det. Granen ska stå på sin bestämda plats och julkrubban på sin. Är det någon gång under året som vi visar att vi är traditionalister så är det just under jul och adventstiden.

Den här tiden på året fylls våra kyrkor och bönhus med människor som vill höra det gamla traditionella berättelsen som börjar: ”vid den tiden utfärdade Kejsare Augustus en förordning att hela världen skulle skattskrivas”……………….

Ett flera tusen år gammalt budskap som väcker minnen till liv om fina jular med tradition, värme, kärlek, ljus och väldigt mycket stämning. Det är ju härligt med all denna stämningsfulla traditionsrika tid som vi nu går in i. Men det vi i kyrkan vill belysa under den här tiden, det är att vi väntar inte att ett litet gossebarn ska födas utan vi väntar och förväntar oss att kungarnas kung och Herrarnas Herre ska komma till oss.

Vi väntar ju i kyrkan på Jesu ankomst, inte att han ska födas igen, vi väntar inte på ett litet barn utan på honom som ska döma levande och döda. Vi väntar på honom som led döden på ett kors för vår skull.

Det är ju en enorm proklamation som vi kan läsa under jultiden, över barnet som föds, han namn är:

Allvis härskare, Gudomlig hjälte, Evig Fader, Fredsfurste sägs det i Jesaja 9. Ängelns proklamation för herdarna ute på ängen är på samma sätt: ”I dag har en frälsare fötts åt er i Davids stad, han är Messias Herren.  Maria fick veta att hans namn skulle vara Immanuel (Gud med oss) att barnet hon skulle föda ska heta Guds Son.

Det är fint med tradition men låt inte traditionen få bli ett hinder, att se djupare i detta mysterium, som heter Jesus Kristus. Låt den här tiden få bli en tid där du och jag söker honom som är Fredsfursten och den allvise Härskaren. Låt oss be till Herren om att vi ska kunna se djupare in det som vi så traditionellt ser och hör under jultiden. Låt oss be till Herren att vi verkligen får syn på honom som bibeln så starkt proklamerar, som honom som:  ” att det folk som vandrar i mörkret ska se ett stort ljus”.

En härlig advents och jultid önskar jag dig.