Tolv e tref

EFS Svensbyn


Andakter

Tolfte söndagen efter trefaldighet

Friheten i Kristus

 

”Vad nu då? Jag sitter fast!” Orden är från en sjuttonårig flicka vid namn Joni, som dök på en plats där det var alldeles för grunt. Hon slog i botten så hårt att hennes nacke bröts. När hon dragits upp ur vattnet av sin syster då låg hon där på stranden helt förlamad från axlarna och nedåt.


Berättelsen om Joni Eareckson Tada finns i en bok som har sålts i över 3 miljoner exemplar. Det var några år sedan jag läste boken men det jag kommer ihåg, det är att Joni skriver, att minnet av det  ögonblicket när hon låg där på stranden det är fastnaglat i hennes inre. I den stunden kände hon det som om att hennes händer var fastbundna på hennes kropp. All känsel var borta, armarna hängde livlöst vid hennes kropp.

Att få vara med om en sådan tragisk olycka sätter förstås sina spår, både hos den som drabbats, men också omkring dennes omgivning av släkt och vänner.


Att bli förlamad av sorg, av svek, det kan du och jag ibland få uppleva. Vi blir som  handlingsförlamade. Sorgen, sveket, blir till ett avgrundsdjup av förtvivlan och saknad. Den kramar livslusten ur oss. Det blir en känsla av att vara fast, en känsla av att jag inte kan göra något åt den situationen som jag just nu befinner mig i. Vi tappar känslan för livet, för glädjen, för framtiden.


Under folkets jubel anlände miljökämpen Greta Thunberg till Manhattan i New York. Hon hade seglat över Atlanten under två veckors tid för att fortsätta sin strejk för miljön. Tidningar runt om i världen uppmärksammar hennes miljöengagemang. Hon drivs av sin klimatångest att världen ska gå under om inte ansvariga politiker ställer om kursen. Politikerna är handlingsförlamade, det är som om deras händer vore bakbundna av företagens ekonomiska vinstintressen.


Efter den sakpolitisk överenskommelse mellan Socialdemokraterna, Centerpartiet,. Liberalerna och Miljöpartiet de gröna, verkar det som om regeringen också är bakbunden och förlamad till att fatta reella beslut gällande miljön. Oron stiger i Sverige när det gäller dödsskjutningarna, och speciellt under den senaste veckan där en ung mamma blev ihjälskjuten på öppen gata.


Till helgen kommer vi att tala om friheten i Kristus. Här i Piteå har vi haft besök av Sebastian Stakset och hans team. Sebastian har varit en riktig gangster men har nu funnit frid och frihet i tron på Jesus Kristus som hans frälsare och räddare.


Gång på gång fick jag höra under denna helg att det finns hopp. Den ene efter den andre vittnade om att de med Guds hjälp har blivit dragna upp ur den djupaste ångest och drogmissbruk. Vittnesbörden handlade om att det finns hopp för Sverige i dag. Mitt i miljöångest och dödsskjutningar kan Jesus förändra och förvandla.


Paulus skriver i en av texterna för helgen att;

”Vi vet att hela skapelsen ännu ropar som i födslovåndor.” Han skriver också att det finns ett hopp om att också skapelsen ska befrias ur sitt slaveri.


Vi som hans skapelse har fått en fri vilja att välja, vi är inte förlamade, vi kan göra skillnad genom den frihet Kristus ger oss. Vi kan ännu höja våra röster och berätta om den frihet som världen verkligen behöver, att den finns i mötet med Jesus Kristus. Där kan en förändring ske, inifrån och ut. Jonis hemska olycka blev inte slutet i hennes liv utan en början till något nytt. Hon fick frid med Gud och började måla tavlor med sin mun. Hon  skrev böcker och spelade in en gospelskiva, hon gifte sig och en frid som hon aldrig ägt förut infann sig i hennes inre.


Jesus har inte kommit för att förändra världen, utan han har kommit för att förändra samhällsmedborgarna. Han kan lösa oss från vår förlamning. Jesus kan ge den fullständiga friheten, han kan förvandla, förverkliga och förmedla Guds goda vilja till oss alla.


En skön helg önskar jag er alla.


Gösta Degerman

 

Copyright © All Rights Reserved