Septua

EFS Svensbyn


Septuagesima

Nåd och tjänst


”Är det du som äger den röda bilen här, det verkar som om du fått pyspunka.” Det var en vänlig själ som gjorde mig uppmärksam på att höger framdäck såg väldigt platt ut.


Vi, hustrun och jag var på väg ut ur pizzerian där vi ätit kvällsmat, då den vänlige manen gjorde mig uppmärksam på hur mitt vänstra framdäck hade sjunkit ihop.


Som tur var fanns det en bensinmack ett hundratal meter bort, jag gjorde den bedömningen att jag nog kunde köra den korta sträckan med nästintill lufttomt däck. Där fick jag möjlighet att blåsa in luft i däcket så att jag kunde ta mig hem. Det här pyspunka fadäsen uppstod en kväll mitt i veckan, vilket gjorde att gummiverkstaden var stängd. Den stränga kylan var också ett problem, om jag skulle våga mig på att skruva ditt mitt reservdäck. Efter en liten bön till vår Herre beslöt mig för att lämna problemet till morgondagen. Men med andan i halsen, följande morgon, skyndade jag mig upp för att se om däcket var utan luft igen. Men det fanns kvar luft i däcket och då vågade jag mig på att köra iväg till gummiverkstaden, där det konstaterades att ventilen var trasig.

Verkstadskillen bytte ventilen och nu är problemet ur världen.

   

Till helgen kan vi läsa om hur Paulus är tacksam över församlingen i Filippi. Han säger att han tackar Gud varje gång han tänker på dem i sina böner.

Jag känner en stor tacksamhet till den vänliga människan som gjorde mig uppmärksam över att luften var på väg att ta slut i mitt framdäck. Likaså till gummiverkstadens personal som hade vänligheten att ta sig ann min pyspunka på en gång.


Ni vet att jag är präst och predikant och som sådan ser jag ofta mina möten med människor som en hälsning från Gud. Jag försöker att se det Gudomliga i varje möte.


Mina tankar gick till att fundera över ”pyspunka.” I bland kan vi som människor hamna i den situationen i livet att vi liksom får pyspunka. Jag menar att vi lever våra liv och allt flyter på, men så en dag upptäcker vi att luften helt plötslig tar slut. Orken tar slut, livet hamnar på sparlåga. Det kan vara arbetet som sakta har tagit all ork och kraft ifrån en. Det kan vara dödsfall i familjen, sjukdom eller olösta konflikter, som sakta fått luften att pysa ut ifrån oss. Vi blir orkeslösa och vi tappar livslusten, eller att det bara blir alltför tungt att ta sig upp från sängen, vi har fått pyspunka i våra liv.


Då är det skönt att ha en nådefull familj, arbetsledare eller läkare, som ser att här måste någon vara med och dra i handbromsen.


Livet i den kristna kyrkan kan också vara på det sättet. Att vi helt plötsligt upptäcker att vi inte orkar be, inte orkar läsa eller gå i Gudstjänst. Vi behöver hjälp för att kunna leva vidare.


Liksom jag fick hjälp av några vänliga människor till att fixa min pyspunka, kan du och jag vara varandra till hjälp, när någon av oss har hamnat i den situationen som jag försökt beskriva.


Nåd och tjänst är rubriken för söndagen som kommer, vi, du och jag får vara varandra till tjänst.


Lägg märke till det finurliga i rubriken, att det börjar med Nåd, sedan tjänst.

När vi själva har fått ta del av nåden från Gud och människor, då kan vi med glädje leva i tjänst för andra.


Har du pyspunka i ditt andliga liv, sök då upp en själavårdare som kan hjälpa dig att se nåden, för när vi upptäcker nåden då växer en vilja till tjänst.


Allt gott


Gösta Degerman   








 




Andakter

Copyright © All Rights Reserved