Nej, nej, nej, det är inte sant! Ungefär så ropade hustrun när hon på morgonen tittade ut och såg vår bil. Vi hade fått punka på vänster bakdäck. Bakdäcket stod på fällgen. All luft hade pyst ut under natten. Däcket var tomt och vi befann oss långt ute på Närke slätten. Vi hade tagit in på en typ av Bed end breakfast gård.
Hur ska jag kunna fixa det här tänkte jag? Jag öppnade bagageluckan för att titta efter ett reservdäck, men nix inte en tillstymmelse till extra däck. Jag hade aldrig varit i den här situationen tidigare med vår Kia av 2016 års modell. Det fanns helt enkelt inget reservdäck.
Det enda jag hittade var en 12 volts pump som tydligen var tänkt som extra hjälp om ett liknade problem skulle ske. Jag inspekterade det tomma bakdäcket och såg att en ganska kraftig spik satt fast i däcket. Jag förstod att om jag skulle dra ut spiken då fans det risk att jag aldrig skulle få luft i däcket därför kopplade jag på den medföljande pumpen. Det spikgenomborrade däcket höll tätt så att vi kunde ta oss till närmste gummiverkstad. Där fick vi hjälp med att montera på ett nytt däck så att vi kunde resa vidare.
Jag har skrivit förr om att få pyspunka. Jag menar att vi som människor kan hamna i den situationen i livet att vi liksom får pyspunka. Oftast flyter allt på, men så en dag upptäcker vi att luften helt plötslig tar slut. Orken tar slut, livet hamnar på sparlåga. Det kan vara arbetet som sakta har tagit all ork och kraft ifrån en. Det kan vara dödsfall i familjen, sjukdom eller olösta konflikter, som sakta fått luften att pysa ut ifrån oss. Vi blir orkeslösa och vi tappar livslusten, eller att det bara blir alltför tungt att ta sig upp från sängen, vi har fått pyspunka i våra liv.
Livet i den kristna kyrkan kan också vara på det sättet. Att vi helt plötsligt upptäcker att vi inte orkar be, inte orkar läsa eller gå i Gudstjänst. Vi behöver hjälp för att kunna leva vidare.
Liksom jag fick hjälp på gummiverkstaden till att fixa min pyspunka, kan du och jag vara varandra till hjälp, när någon av oss har hamnat i den situationen som jag försökt beskriva.
Nåd och tjänst är rubriken för söndagen som kommer, vi, du och jag får vara varandra till tjänst.
Lägg märke till det finurliga i rubriken, att det börjar med Nåd, sedan tjänst.
När vi själva har fått ta del av nåden från Gud och människor, då kan vi med glädje leva i tjänst för andra.
”Jag är ett nådehjon som lever här i tron. Jag lever av nåd jag lever av tro jag är ett nådehjon.”
Den här gamla sången av Carl Öst hörde jag för första gången 1972 i Norrby bönhus några mil från Umeå. Jag hade haft pyspunka i mitt liv och nyss upplevt ett livsförvandlande vändning i mitt möte med Jesus. Jag förstod inte då vad ett nådehjon var, men under åren som gick blev jag mer och mer införstådd med andemeningen.
Min association till Carl Öst sång är att vi, du och jag får vara nådehjon som lever i tro. Du och jag vi är sådana nådehjon, vi får leva vårt liv i Guds nåd. Om du har levt ett helt liv tillsammans med Jesus, eller att du beslutar dig för att följa honom just nu när du läser det här, så är det samma lön som gäller enligt helgens texter.
Jag hade fått pyspunka i mitt då unga liv, men när jag mötte nåden hos Jesus, då skapade detta en vilja till tjänst.
Alltså, först nåd sedan tjänst.
En skön helg önskar jag dig
Gösta Degerman
Copyright © All Rights Reserved